Serologisk diagnostik (ELISA) med kvantitativ bestämning av IgG och IgM antikroppar mot Borrelia i serum och i cerebrospinalvätska (Csv).
Mikrobiologisk diagnostik av borreliainfektion är svår och måste alltid kombineras med symtombild, sjukdomsduration, epidemiologi och en upprepad provtagning för parallelltestning.
Borreliabakterier kan inte rutinmässigt odlas. Mikrobiologisk diagnostik baseras därför i huvudsak på bestämning av antikroppar i blod och/eller cerebrospinalvätska (Csv) samt i begränsad omfattning på PCR-analys av biopsier från hudutslag, Csv eller ledvätska. PCR metoden kan inte anses tillräckligt utvärderad för rutindiagnostik.
Patienter reagerar immunologiskt mycket individuellt på borreliabakterien och antikroppsnivåerna kan vara förhöjda i varierande grad hos olika patienter. Även antibiotikabehandling kan påverka antikroppssvaret.
Tillämpning och tolkning av borreliaserologi
1. Erythema migrans är i första hand en klinisk diagnos och serologisk provtagning är i flertalet fall ej motiverad. Patienter med Erytema migrans bildar bara påvisbara antikroppar i ca. 50 % av fallen.
2. Förhöjda antikroppsvärden kan finnas kvar månader eller år även efter antibiotikabehandling varför behandligskontroll inte anses motiverad.
3. Falskt positiv test ses med sera från syfilispatienter. Även falskt positivt IgM-test förekommer vid t ex EBV- och CMV-infektion samt vid autoimmuna tillstånd.
4. Antibiotika behandling av borrelia tidigt i infektionsförloppet kan fördröja eller helt undantrycka IgG svaret.
5. Intratekal antikroppsproduktion påvisas med samtidig undersökning av serum och cerebrospinalvätska (likvor) med titer index.