Sök på hela webbplatsen

S-25-hydroxi-Vitamin D (Vitamin D 25-OH)

Indikation

Misstänkt vitamin D-brist är exempelvis vid följande situationer och riskgrupper: under vinterhalvåret, mycket inomhusvistelse, äldre personer, vid malabsorption, lever- eller njursvikt, osteoporos, vid mörk hudfärg och låg solexponering. Patienter med symptom förenligt med D-vitaminbrist är exempelvis muskuloskeletal värk eller muskelsvaghet, hypokalcemi och/eller sekundär hyperparatyreoidism

Samtidig analys av P-Calcium, S-Paratyrin (PTH) och alkalisk fosfatas (ALP) bör övervägas.

S-25-hydroxi-Vitamin D (kalcidiol) ger bäst bild av vitamin D-balansen i kroppen och används därför som rutinprov vid utredning av vitamin D-status.

S-1,25-dihydroxi-Vitamin D (kalcotriol) behövs bara som komplement vid oklara fall, till exempel vid njursjukdom, störningar i bisköldkörteln och i speciella utredningsfall.

Analysmetod

Immunokemisk.

Remiss

Elektronisk remiss/beställning eller pappersremiss,

Laboratorieremiss 1 

Provtagning

Serumrör med gel, se bild och hantering.

Provet centrifugeras efter att det har koagulerat, om inte provet anländer till laboratoriet inom 2 timmar.

Förvaring/transport

Centrifugerat prov kan förvaras i rumstemperatur i 3 dygn eller i kylskåp upp till 7 dagar.

Vid längre tids förvaring skall serum hällas av, frysas vid -20o C och skickas fryst till laboratoriet.

Svarsrutiner

Analys utförs vardagar.

Referensintervall

50 - 178 nmol/L


Riktvärden för kategorisering av D-vitaminstatus
källa: Regional Medicinsk Riktlinje D-vitaminbrist Västra Götalandsregionen;
Danska Sundhetsstyrelsen.                    

<25 nmol/L brist - behandlingsindikation föreligger
25 -50 nmol/L insufficiens - behandlingsindikation finns vid symtom samt om annan biokemi är påverkad (t.ex. Calcium, PTH eller ALP)
>50 nmol/L sufficiens
>75 nmol/L optimal
>250 nmol/L potentiellt toxiskt
Tolkning av svar

D3 – kolekalciferol – bildas i huden av UV-B-strålning. Finns i viss animalisk föda (fet fisk, berikade mejeriprodukter).

D2 – ergokalciferol - finns i mindre mängd i jäst och svampar.

D3 är 2-10 gånger mer potent i kroppen än D2. Båda omsätts på samma sätt samt lagras i fettväv och muskler.

Aktiveringen av vitamin D sker via 25-hydroxylering i levern till kalcidiol (25-hydroxi-Vitamin D) och därefter 1-hydroxylering i njuren till kalcitriol (1,25-dihydroxi-Vitamin D). Kalcitriol är 1000 ggr mer aktivt än kalcidiol och har cirka 1000 gånger lägre koncentration i serum.

Vitamin D reglerar calcium- och fosfatomsättningen. Vitamin D-brist leder till otillräcklig absorption av calcium och fosfat och resultat blir rakit hos barn och osteomalaci hos vuxna. 

 

Behandlingsbehovet bör alltid utvärderas individuellt. Årstid vid provtagning påverkar serumnivåerna.

I en rekommendation (Svenska osteroporossällskapet, se Läkartidningen 2014; 111:CW6C) ser man behandlingsindikation med  D vitamin (ges i regel tillsammans med calcium) endast vid konstaterad brist och / eller vid samtidigt frakturförebyggande behandling samt vid muskulosketala symtom och vid lågt calcium samtidigt med förhöjda nivåer av S-PTH och / eller S-ALP. Behandlingsindikationen förstärks om patienten tillhör en riskgrupp eller har symtom. Det nämns även risker av behandling med D-vitamin t ex vid hypercalcemi och sarkoidos och för patienter med njursten eller njurinsufficiens.
Uppföljning under D-vitamin-behandling bör ske efter cirka 3-4-månader. Tillräckliga nivåer anses vara > 50 nmol/L. Evidens för en tydlig bevisad fördel med nivåer > 75 nmol/L saknas i nuläget.

Överdrivet intag av D vitamin-supplement kan leda till intoxikation med bland annat risk för hyperkalcemi, kalkinlagringar i njurarna och njursvikt. Den maximala dagliga dosen D vitamin som anses som säkert är 100 µg per dag (enligt europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa)


Omräkning:

Vitamin D3:    1 IE = 0,025 µg

10 µg = 400 IE

 

Källor:

Västra Götalandsregionens riktlinjer kring D-vitaminbrist: Regional medicinsk riktlinje Läkemedel (vgregion.se).

D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs. Rekommendationer från Svenska osteoporossällskapets kliniska expertgrupp. Läkartidningen 2014;111:CW6C.

Viss – Stockholms Läns Landsting: Klicka här.

Risk för D-vitaminbrist bland vissa grupper i Sverige; Läkartidningen Nr 26-28 2012 sida 1285-1289 

Livsmedelsverket: Klicka här.

Se medicinsk artikel, Vitamin D – vitamin, hormon och/eller riskfaktor?

Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. Red. Theodorsson, Berggren-Söderlund. Upplaga 10.

Skribent: Joel Svensson, Specialistläkare Klinisk kemi, Laboratoriemedicin Unilabs Redaktör: Anna-Karin Brodin, Leg. Biomedicinsk analytiker, Laboratoriemedicin Unilabs

Uppdaterad: 2024-10-22

Anvisningen genomgår regelbunden revision, senast 2015-05-30

Synpunkter på innehållet?  Tyck till
Sökresultat
Stäng