Sök på hela webbplatsen

S-25-hydroxi-Vitamin D (Vitamin D 25-OH)

Indikation

Misstänkt vitamin D-brist är exempelvis vid följande situationer och riskgrupper; under vinterhalvåret, mycket innevistelse, äldre personer, vid malabsorption, lever- eller njursvikt, osteoporos, vid mörk hudfärg och låg solexposition. Patienter med symptom förenligt med D-vitaminbrist är exempelvis muskuloskeletal värk eller muskelsvaghet, hypokalcemi och/eller sekundär hyperparatyreoidism

Samtidig analys av P-Calcium, S-Paratyrin (PTH) och alkalisk fosfatas (ALP) bör övervägas.

S-25-hydroxi-Vitamin D (kalcidiol) ger bäst bild av vitamin D-balansen i kroppen och används därför som rutinprov vid utredning av vitamin D-status.

S-1,25-dihydroxi-Vitamin D (kalcotriol) behövs bara som komplement vid oklara fall, t ex vid njursjukdom, störningar i bisköldkörteln och i speciella utredningsfall.

Analysmetod

Immunokemisk.

Remiss

Elektronisk remiss/beställning eller pappersremiss,

Laboratorieremiss 1 

Provtagning

Serumrör med gel, se bild och hantering.

Provet centrifugeras efter att det har koagulerat, om inte provet anländer till laboratoriet inom 2 timmar.

Förvaring/transport

Centrifugerat prov kan förvaras i rumstemperatur i 3 dygn eller i kylskåp upp till 7 dagar.

Vid längre tids förvaring skall serum hällas av, frysas vid -20o C och skickas fryst till laboratoriet.

Svarsrutiner

Analys utförs vardagar.

Referensintervall

50 - 178 nmol/L


Riktvärden för kategorisering av D-vitaminstatus
källa: Regional Medicinsk Riktlinje D-vitaminbrist Västra Götalandsregionen;
Danska Sundhetsstyrelsen.                    

<25 nmol/L brist - behandlingsindikation föreligger
25 -50 nmol/L insufficiens - behandlingsindikation finns vid symtom samt om annan biokemi är påverkad (t.ex. Calcium, PTH eller ALP)
>50 nmol/L sufficiens
>75 nmol/L optimal
>250 nmol/L potentiellt toxisk
Tolkning av svar

D3 – kolekalciferol – bildas i huden av UV-B-strålning. Finns i viss animalisk föda (fet fisk, berikade mejeriprodukter).

D2 – ergokalciferol - finns i mindre mängd i jäst och svampar.

D3 är 2-10 gånger mer potent i kroppen än D2. Båda omsätts på samma sätt samt lagras i fettväv och muskler.

Aktiveringen av vitamin D sker via 25-hydroxylering i levern till kalcidiol (25-hydroxi-Vitamin D) och därefter 1-hydroxylering i njuren till kalcitriol (1,25-dihydroxi-Vitamin D). Kalcitriol är 1000 ggr mer aktivt än kalcidiol och har cirka 1000 gånger lägre koncentration i serum.

Vitamin D reglerar calcium- och fosfatomsättningen. Vitamin D-brist leder till otillräcklig absorption av calcium och fosfat och resultat blir rakit hos barn och osteomalaci hos vuxna. 

 

Behandlingsbehovet bör alltid utvärderas individuellt. Årstid vid provtagning (samt utlandsvistelse) påverkar serumnivåerna.

I en rekommendation (Svenska osteroporossällskapet, se Läkartidningen 2014; 111:CW6C) ser man behandlingsindikation med  D vitamin (ges i regel tillsammans med calcium) endast vid konstaterad brist och / eller vid samtidigt frakturförebyggande behandling samt vid muskulosketala symtom och vid lågt calcium samtidigt med förhöjda nivåer av S-PTH och / eller S-ALP. Behandlingsindikationen förstärks om patienten tillhör en riskgrupp eller har symtom. Det nämns även risker av behandling med D-vitamin t ex vid hypercalcemi och sarkoidos och för patienter med njursten eller njurinsufficiens.
Uppföljning under D-vitamin-behandling bör ske efter cirka 3-4-månader. Tillräckliga nivåer anses vara > 50 nmol/L. Evidens för en tydlig bevisad fördel med nivåer > 75 nmol/L saknas i nuläget.

Överdrivet intag av D vitamin-supplement kan leda till intoxikation med bl a risk för hyperkalcemi, kalkinlagringar i njurarna och njursvikt. Den maximala dagliga dosen D vitamin som anses som säkert är 100 µg per dag (enligt europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa)


Omräkning:

Vitamin D3:    1 IE = 0,025 µg

10 µg = 400 IE

 

Källor:

Regional medicinsk riktlinje, D-vitaminbrist, Västra Götalandsregionen: Klicka här.

D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs. Rekommendationer från Svenska osteoporossällskapets kliniska expertgrupp. Läkartidningen 2014;111:CW6C.

Viss – Stockholms Läns Landsting: Klicka här.

Risk för D-vitaminbrist bland vissa grupper i Sverige; Läkartidningen Nr 26-28 2012 sida 1285-1289 

Livsmedelsverket: Klicka här.

Se medicinsk artikel, Vitamin D – vitamin, hormon och/eller riskfaktor?

Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. Red. Theodorsson, Berggren-Söderlund. Upplaga 10.

Skribent: Joel Svensson, Specialistläkare Klinisk kemi, Laboratoriemedicin Unilabs Redaktör: Anna-Karin Brodin, Leg. Biomedicinsk analytiker, Laboratoriemedicin Unilabs

Uppdaterad: 2022-08-30

Anvisningen genomgår regelbunden revision, senast 2015-05-30

Synpunkter på innehållet?  Tyck till
Sökresultat
Stäng