S-Zink är ett väldigt grovt mått på kroppens totala zinkhalt; muskel- och benvävnader innehåller större mängder zink, vilket kan dölja zinkbrist (framför allt vid långsam utveckling av zinkbrist).
Cirka två tredjedelar av zinkjonerna i plasma är bundna till albumin och cirka en tredjedel är bundet till α2-makroglobulin, varför zinknivåerna bör bedömas med hänsyn till albumin- och α2-makroglobulin-nivåer. Sänkta värden vid pågående akutfasreaktion.
Zinkbrist ger dålig tillväxt, försämrad sårläkning, fjällande hudutslag, hårförlust, magtarm- och neurologiska symptom samt försämrat mörkerseende, försämrad T-cells-immunfunktion.
Zinkförgiftning ger metallsmak, illamående, kräkningar, diarré och myalgi. Kronisk förhöjda zinknivåer kan leda till kopparbrist och anemi.
Zink finns i relativ höga koncentrationer i omvärlden varför det finns risk för kontamination vid provtagning. Hemolys vid provtagning leder till falskt förhöjda zinkvärden. EDTA stör analysen genom att binda zink.