Stockholm / Västra Götaland
Serologisk diagnostik med kvantitativ bestämning av IgG och IgM antikroppar mot Borrelia i serum (CLIA) och i cerebrospinalvätska (Csv) (ELISA).
Sörmland
Serologisk diagnostik (ELISA) med kvantitativ bestämning av IgG och IgM antikroppar mot Borrelia i serum och i cerebrospinalvätska (Csv).
Mikrobiologisk diagnostik av borreliainfektion är svår och måste alltid kombineras med symtombild, sjukdomsduration och epidemiologi.
Borreliabakterier kan inte rutinmässigt odlas. Mikrobiologisk diagnostik baseras därför i huvudsak på bestämning av antikroppar i blod och/eller cerebrospinalvätska (Csv) samt i begränsad omfattning på PCR-analys av biopsier från hudutslag, Csv eller ledvätska. PCR metoden kan inte anses tillräckligt utvärderad för rutindiagnostik.
Patienter reagerar immunologiskt mycket individuellt på borreliabakterien och antikroppsnivåerna kan vara förhöjda i varierande grad hos olika patienter. Även antibiotikabehandling kan påverka antikroppssvaret.
Tillämpning och tolkning av borreliaserologi
1. Erythema migrans är i första hand en klinisk diagnos och serologisk provtagning är i flertalet fall ej motiverad. Patienter med Erytema migrans bildar bara påvisbara antikroppar i ca. 50 % av fallen.
2. Förhöjda antikroppsvärden kan finnas kvar månader eller år även efter antibiotikabehandling varför behandligskontroll inte anses motiverad.
3. Falskt positiv test ses med sera från syfilispatienter. Även falskt positivt IgM-test förekommer vid t ex EBV- och CMV-infektion samt vid autoimmuna tillstånd.
4. Antibiotika behandling av borrelia tidigt i infektionsförloppet kan fördröja eller helt undantrycka IgG svaret.
5. Intratekal antikroppsproduktion påvisas med samtidig undersökning av serum och cerebrospinalvätska (likvor) med indexberäkning.