- Misstanke om hemokromatos.
Hereditär hemokromatos beror i de allra flesta fall på mutationer i HFE-genen vars protein reglerar leversyntesen av peptiden hepcidin, som i sin tur styr kroppens järnupptag. Hepcidin utsöndras från levercellen och sänker serumjärn genom att interagera med ferroportin och därmed blockera järnupptaget från tarmcellerna och frisättningen av järn från makrofagerna. Mutationer i HFE leder till hepcidinbrist vilket i sin tur resulterar i fortsatt högt järnupptag.
Den vanligaste orsaken till genetisk hemokromatos är mutationen HFE c.845 G>A (vilket ger upphov till Cys282Tyr substitution). Denna mutation förekommer hos ca 1/15 av den svenska befolkningen i heterozygot form och hos ca 1/200 i homozygot form. Cirka 5 procent får en allvarlig fenotyp med stora mängder inlagrat järn. Det är således ca 1/4 000 svenskar som får en allvarlig form av sjukdomen.
En annan mutation, HFE c.187 C>G (vilket orsakar His63Asp substitution), kan i kombination med HFE c.845 G>A leda till lindrig hemokromatos. Denna genotyp kallas ”compound” (sammansatt) heterozygoti.
Av svenska patienter med hereditär hemokromatos har ca 90 procent homozygoti för HFE c.845 G>A och drygt 5 procent sammansatt heterozygoti för HFE c.845 G>A och HFE c.187 C>G. Således saknar några procent av hemokromatospatienterna dessa mutationer. Mutationer i andra järnreglerande gener har beskrivits vid hemokromatos, t ex TfR2 och hemojuvelin.
Probebaserad realtids-PCR avseende HFE nukleotid 187 och 845 på DNA extraherat från blod.
Elektronisk remiss/beställning eller pappersremiss,
Laboratorieremiss 1, sidan 2.
EDTA-rör, se bild och hantering.
Obs! Hos stamcellstransplanterade patienter måste genotypen analyseras på andra celler än blodkroppar, t ex kindskrap av munhålsceller (buccal swab, topsning), kontakta laboratoriet för provtagningsmateriel och anvisningar.
Provet kan förvaras upp till 5 dygn i rumstemperatur eller i kyla.
Transporteras i rumstemperatur eller i kyla.
Analys utförs 1 gång/vecka.
Två olika mutationer i HFE-genen kan detekteras,
HFE c.845 G>A (vilket medför Cys282Tyr) och HFE c.187 C>G (vilket medför His63Asp).
Följande genotyper anses ha klinisk signifikans;
HFE 845 A/A– förenligt med ökad risk att utveckla hemokromatos.
HFE 845 G/A och HFE 187 C/G (så kallad kombinerad bärare, det vill säga dubbel heterozygoti)– förenligt med ökad risk att utveckla mild hemokromatos.
HFE 187 G/G– förenligt med svagt ökad risk att utveckla hemokromatos.