Vid misstanke om laktosintolerans bör elimination/provokation vara första steg i utredningen. Därefter kan i vissa fall genotypning vara indicerat.
Enzymet laktas krävs för att spjälka laktos till glukos och galaktos. Laktosintolerans orsakas av bristande laktasaktivitet i tarmslemhinnan vilket leder till att ospjälkat laktos transporteras ner i tarmsystemet och där konsumeras/omvandlas av tarmbakterier vilket ger upphov till jäsningsprocesser med gasbildning och osmotisk diarré som följd.
Laktasbristen kan vara primär, genetiskt betingad, eller sekundär till skada på tarmepitelet (t ex vid celiaki, tarminfektioner eller inflammatoriska tarmsjukdomar).
Man har konstaterat att primär laktosintolerans/laktostolerans är kopplad till ärftliga varianter, polymorfier, i position 13910 baspar uppströms laktasgenen.
Homozygot genotyp C/C är mycket starkt associerad med primär laktosintolerans bland etniska européer, medan genotyperna C/T och T/T är förenade med bevarad laktasaktivitet.