Misstanke om aktiv lungtuberkulos.
Ej för behandlingskontroll.
Patienten bör ej ha erhållit mer än 3 dagars antibiotikabehandling mot tuberkulos de senaste 6 månaderna.
Analysen detekterar de arter som ingår i Mycobacterium tuberculosis-komplexet (M. tuberculosis, M. bovis, M. bovis BCG, M. africanum, M. caprae, M. microti, M. canettii, M. mungi, M. orygis och M. pinnipedii).
M. tuberculosis orsakar merparten av tuberkulosfallen.
Analysen detekterar inte atypiska mykobakterier.
Vid misstanke om latent tuberkulos rekommenderas Quantiferon-test och/eller PPD.
Analysen är ett komplement till sedvanlig tuberkulosdiagnostik och ersätter inte direktmikroskopi för påvisning av syrafasta stavar, odling eller den resistensbestämning som utförs på externt speciallaboratorium.
Analysen kan bidra till snabbare diagnos i de fall tuberkulos påvisas. Ett till två negativa svar från representativa sputum kan indikera att patienten sannolikt inte är höggradigt smittsam men ska bedömas tillsammans med radiologisk undersökning av lungorna och övrig klinisk bild.
I testet ingår även en screening för multiresistent tuberkulos då den detekterar mutation i genen för Rifampicinresistens.
Läs mer
Tuberkulos smittar genom inandning av aerosoler innehållande bakterier som infekterar lungorna. Vanligen krävs det nära kontakt för att smitta ska ske. Vid lungtuberkulos kan hålrum, så kallade kaverner, bildas. Det är när dessa bryter igenom till bronkerna som bakterier kan hostas upp och orsaka smittspridning.
Lungtuberkulos är den vanligaste sjukdomsmanifestationen (60-70%). Bakterierna kan även sprida sig till andra delar av kroppen och kan orsaka infektion i princip alla kroppens organ. 5-10 % av de som smittats med tuberkulos utvecklar aktiv sjukdom. Övriga har så kallad latent tuberkulos. Vanligen blir sjukdomen aktiv under de första två åren men några aktiverar många år senare.
Immunsuppression, till exempel i samband med HIV-infektion, behandling med TNF-alfa-hämmare eller långvarig kortikosteroidbehandling kan aktivera latent tuberkulos.
Tuberkelbakterier växer mycket långsamt vilket gör att det tar 1-8 veckor innan de växer fram vid odling och ytterligare cirka 1-3 veckor innan man har en fenotypisk resistensbestämning. Behandlingen inleds alltid med fyra olika antibiotikapreparat för att minska risken för resistensutveckling.
Det finns även andra sorters mykobakterier, så kallade atypiska mykobakterier. Dessa är miljöbakterier där några av dem kan orsaka infektioner hos människan. Atypiska mykobakterier detekteras inte av analysen Tuberkulos-DNA. Däremot ses dessa bakterier vid direktmikroskopi vid färgning för syra fasta stavar.