Urinodling

Misstanke om urinvägsinfektion.

Hos afebrila kvinnor med nytillkoma besvär i form av sveda och trängningar behövs i normalfallet ingen odling. Illaluktande urin kan bero på bakterier i urinen men är i sig inte en indikation för behandling. För medicinsk indikation, vg se  Svenska infektionsläkarföreningens vårdprogram för urinvägsinfektioner hos vuxna.

Urinkateter (KAD). Om patienten har haft kvarliggande urinkateter i mer än en till två veckor ses oftast blandflora med flera olika arter med olika resistensmönster. Katetern har ibland en egen kolonisation som skiljer sig från urinblåsans. Provtagning från nysatt kateter ger ett mer tillförlitligt resultat.
KAD bör om möjligt bytas i samband med antibiotikabehandling av UVI.
Urinodling ska endast utföras på patienter med KAD vid symtom.

Urinodling efter avslutad behandling rekommenderas hos gravida samt vid urinvägsinfektion med stenbildande bakterier, vg se Svenska infektionsläkarföreningens vårdprogram för urinvägsinfektioner hos vuxna.

Screening för asymtomatisk bakteriuri hos gravida eller preoperativt enligt lokal rutin.

Utvidgad odling utförs på begäran efter tidigare negativa rutinodlingar med kvarstående UVI-symtom. Anamnestiska uppgifter är en förutsättning för att utvidgad odling ska utföras. Ange att utvidgad urinodling önskas i rutan för kliniska data. Tänk på att utesluta differentialdiagnoser v.g. se nedan. Blåspunktion bör eftersträvas för att undvika kontamination från urethra. Vid utvidgad odling används flera odlingssubstrat, vilket möjliggör att ovanliga bakterier kan påvisas.

Vid symtom trots negativ urinodling bör man överväga uretrit orsakad av sexuellt överförbara mikroorganismer som till exempel klamydia, gonokocker, herpes simplex och trichomonas (hos kvinnor). Andra differentialdiagnoser hos kvinnor är vulvo-vaginit och urogenital östrogenbrist.

Vid misstanke om Ureaplasma urealyticum eller Mycoplasma hominis rekommenderas molekylärbiologisk analys. Vid önskemål om denna analys skickas provet vidare till externt laboratorium.

Semikvantitativ odling av bakterier och jästsvamp samt typning och resistensbestämning beroende av relevans.

Utvidgad odling utförs vid prov från blåspunktion, cystoskopi och nefrostomi/pyelostomi. Vid utvidgad odling används flera olika substrat och provet inkuberas även i koldioxid och vid blåspunktion även i anaerob miljö.

Elektronisk remiss/beställning eller

pappersremissen Laboratorieremiss 2.

Utförlig information på remissen är avgörande för hur provet odlas, bedöms och resistensbestäms!

Viktigt att veta varför och hur (kastat, tappat, KAD etc) provet är taget.

Ange hur urinen är tagen genom att kryssa i rätt ruta eller genom att skriva i fritext om lämpligt alternativ saknas.

Beskriv patientens symtom och relevanta bakomliggande faktorer. Finns kännedom/misstanke om njursten bör det anges.

Ange föregående och/eller planerad antibiotika. Uppge känd allergi mot antibiotika.

Det görs en sammantagen klinisk bedömning av ovanstående uppgifter som avgör vilka bakteriearter och bakteriemängder som svaras ut som relevanta.

Kastat prov, mittstråleprov: Morgonurin är bäst. Annars bör blåsan vara välfylld. En blåsinkubationstid på minst fyra timmar ska eftersträvas.

Kvinnor: För isär blygdläpparna. Vid menstruation eller flytning införs en tampong före provtagningen.

Män: Dra tillbaka förhuden.

Barn: Om barnet är torrt nattetid är morgonurin bäst. Det går inte att dra tillbaka förhuden på små pojkar. Vid provtagning från potta används en fabriksren bägare. Om det behövs kan en pappskål användas för att stadga upp bägaren. Prov kastat direkt i potta är olämpligt. Påsprov rekommenderas ej eftersom risken är stor för förorening. Även en liten mängd kastad urin är bättre än ett påsprov. Blåspunktion är det bästa sättet att få ett representativt prov.

Provet tas mot slutet av urineringen för att så mycket som möjligt av uretrafloran skall ha sköljts bort. En ren engångsbägare förs in i urinstrålen.

För över ca 5 mL till ett sterilt plaströr med skruvlock för urin. 

Engångskateterisering kan vara ett alternativ för att minska risken för kontamination av urogenitalflora till exempel om tidigare urinodlingar visat växt av blandflora trots noggranna instruktioner om provtagningsteknik.

Sängliggande patient: Gör bäckentvätt framifrån och bakåt med tvål och vatten och torka torrt. På män dras förhuden tillbaka och uretramynningen tvättas och torkas torr. På kvinnor placeras en tork i slidmynningen och uretramynningen tvättas och torkas torr. Patienten läggs på nydesinfekterat bäcken. Omedelbart efter urinkastningen dras några mL urin upp från bäckenet med engångsspruta och överförs till plaströr enligt ovan.

KAD: Vid odling från KAD var god se instruktioner i Vårdhandboken.

Nefrostomi/pyelostomi: Vid odling från Nefostomi/pyelostomi var god se instruktioner i Vårdhandboken.

Uridom: Ta av uridomen, tvätta penis med tvål och vatten och torka torrt. Låt urinen droppa direkt ner i plaströr.

Blåspunktion: Det bästa sättet att få ett representativt prov. Rekommenderas hos spädbarn samt hos individer där man misstänker infektion med bakterier som ingår i uretrafloran.

Urinprovet ska omedelbart kylförvaras och transporteras kylt. Kortast möjliga transporttid ska eftersträvas och provet bör vara på laboratoriet inom 48 timmar.

Transporter där kyltransport ej är möjligt (t.ex. postförsändelse) tas prov i Urinodlingsrör för posttransport med konserveringsmedel.

Svarstid: Vanligen 1-3 arbetsdagar från att provet ankomstregistrerats på laboratoriet, måndag-fredag.

De flesta negativa och många av de positiva odlingarna svaras efter ett dygn måndag till fredag.

Utvidgad odling samt kompletterande resistensbestämningar ger längre svarstider.

Jästsvamp svaras tidigast efter 3 dygn.

Om svar lämnas via intern eller extern post, tillkommer denna hanteringstid.

En bedömning av provet görs utifrån kliniska uppgifter, hur provet är taget, bakterieart samt bakteriemängd.

Resistensbestämning svaras ut mot relevanta preparat.

Vid växt av bakterier som bedöms utgöra förorening svaras provet ut som negativt.

Eftersom kliniska data ofta saknas på remissen går det många gånger inte att göra en bedömning beträffande relevans vid låg bakteriemängd. Dessa prover svaras ut med en kommentar om att fyndet kan vara relevant om patienten har symtom.

Vid växt av blandflora i mittstråle är provet sannolikt förorenat av urogenital flora.

Vid växt av primärpatogener samt gramnegativa bakterier som anses vara sekundärpatogener svaras  "Förekomst av flera bakteriearter kan tyda på bristfällig provtagningsteknik. Nytt prov rekommenderas om kliniskt motiverat".

Vid växt av grampositiva bakterier samt miljöbakterier svaras "Förekomst av flera bakteriearter av tveksam klinisk relevans. Kan tyda på bristfällig provtagningsteknik. Nytt prov kan övervägas".

Vid förnyad provtagning bör optimal provtagningsteknik eftersträvas.

Om fortsatt blandflora besvaras blandflora:

Vid växt av blandflora med primärpatogener samt gramnegativa bakterier som anses vara sekundärpatogener svaras "Som vid föregående prov, växt av blandflora. Om nytt prov är aktuellt var god se anvisningar för korrekt provtagningssätt." 

Vid växt av grampositiva bakterier samt miljöbakterier svaras "Som vid föregående prov, växt av blandflora av tveksam klinisk relevans" .

 Vid upprepad blandflora kan engångskateterisering övervägas om kliniskt motiverat.