Normalt utgör CDT en mindre del (< 2.0%) av totalt transferrin i serum, men vid hög konsumtion/missbruk av alkohol under längre tid noteras oftast, men inte alltid, CDT-värden över 2.0%.
Den diagnostiska sensitiviteten är således inte tillräcklig för att helt säkert utesluta överkonsumtion av alkohol (dvs falskt negativa CDT förekommer).
Däremot är den diagnostiska specificiteten hög (dvs. sällsynt med falskt positiva CDT) och CDT betraktas som en mycket specifik alkolholmarkör då värden över 2.0%, förutom av alkolhol, endast ses vid sällsynta medfödda glykosyleringsdefekter (CDG-syndrom) samt ibland vid hereditär fruktosemi eller galaktosemi. Dessutom kan CDT-värdet i slutet av graviditet närma sig gränsvärdet.
Vissa sjukdomar/tillstånd som allvarliga leversjukdomar, genetiska transferrinvarianter och järnbrist ger i sig inte förhöjda CDT-värden, men kan försvåra tolkningen vid analys med HPLC eller kapillärelektrofores metodik.
Kompletterande analyser: B-PEth, U-EtG/EtS